Mäter förmågan att jämföra två kvantiteter, I och II — ofta utan att behöva räkna ut dem. Svarsalternativen är alltid desamma fyra: I är större än II, II är större än I, I är lika med II, eller informationen är otillräcklig.
Tidsbudget:
Runt en minut per uppgift — cirka 10 av kvantpassets 55 minuter. KVA är byggt för att gå fort: den som räknar ut exakta värden betalar med DTK-tid.
Arbetsgång
Läs den eventuella informationen ovanför kvantiteterna först — den gäller båda.
Jämför utan att räkna ut: förenkla båda kvantiteterna på samma sätt, till exempel genom att stryka en term som finns i båda. Det som blir kvar är lättare att jämföra.
Ingår variabler: testa tal, och testa olika sorters tal — 0, 1, ett negativt tal, ett bråk mellan 0 och 1. Det är specialfallen som avgör.
Ger olika tal olika ordning är svaret att informationen är otillräcklig. Ger allt du testat samma ordning, och du har täckt specialfallen, så svara och gå vidare.
Lär dig de fyra alternativen utantill — de är identiska i varje uppgift, och varje omläsning av dem är bortkastad tid.
Vanliga fallgropar
Att tyst anta att variabler är positiva heltal. Nollan, negativa tal och bråk beter sig annorlunda, och det är ofta precis det uppgiften prövar.
Att multiplicera eller dividera båda leden med något som kan vara negativt — då vänder olikheten.
Att räkna ut exakta värden när en jämförelse hade räckt.
Att svara ”informationen är otillräcklig” för att uträkningen känns svår. Alternativet betyder att ordningen faktiskt inte är bestämd — inte att den är jobbig att hitta.
När du ska gissa
Kommer du inte vidare på drygt en minut: uteslut det du kan och gissa. Fel svar ger inget avdrag på högskoleprovet, så en tom rad är alltid fel beslut — en gissning på fyra alternativ är rätt var fjärde gång.
Uppgiftstyper i KVA
Bråk mot decimaltal
Så gör du
Korsmultiplicera: täljaren i I gånger nämnaren i II, och tvärtom.
Den största produkten hör till den största kvantiteten.
Kontroll: Korsmultiplikation slipper avrundning helt. Gör du om bråket till decimaltal i stället måste du ta tillräckligt många decimaler — 5/6 och 0,83 skiljer sig först på tredje decimalen.
Kontroll: Talen är små med flit. 2³ = 8 och 3² = 9 ligger nära varandra, så det är själva uträkningen som avgör — inte vilken bas eller exponent som ser störst ut.
Testa ett litet x (nära noll): konstanten brukar vinna.
Testa ett stort x: lutningen brukar vinna.
Byter ordningen är svaret D.
Kontroll: Villkoret x > 0 hindrar dig från att testa noll och negativa tal. Läs det innan du väljer testvärden — ett värde utanför villkoret bevisar ingenting.
Kontroll: 3x mot 2x ser avgjort ut, och är det för positiva x. Frånvaron av ett villkor är hela uppgiften: leta efter raden ovanför kvantiteterna innan du svarar.
Räkna ut båda: procenten som decimaltal gånger talet.
Jämför resultaten.
Kontroll: Ett större procenttal av ett mindre tal kan mycket väl bli mindre. Gissa inte på procentsatsen — de är valda för att den gissningen ska slå fel.
Kontroll: Ändpunkterna räcker: medelvärdet växer jämnt med den okända, så ligger båda ändarna på samma sida om II gör alla värden däremellan det också.
Testa ett värde där termerna är lika stora — för x + 4/x är det x = 2.
Testa sedan ett större x.
Byter ordningen, eller går det från lika till olika, är svaret D.
Kontroll: x + 4/x har sitt minsta värde där x = 4/x. Just där är kvantiteterna ofta lika, och åt båda hållen växer uttrycket — därför räcker det sällan med ett enda testvärde.
Multiplicera in parentesen, eller förenkla, i den ena kvantiteten.
Jämför med den andra tecken för tecken.
Kontroll: Blir uttrycken identiska är svaret C — och då är det C för alla x, så inga testvärden behövs. Ett enda testvärde skulle inte ha räckt som bevis ändå.